Det är fredag igen. Redan igen.  Tänk om jag kan få det till en fredagsvana att skriva något här? Maybe baby, det är ett bra mål i alla fall! Min vecka har varit ovanligt lugn jobbmässigt, ni vet när en mest gör små saker och det känns som en inte gör någonting? Fast gör en inte dessa små saker kan en inte göra det stora sedan. Så egentligen blir en hel massa gjort, fast lite i smyg. Eller så har jag bara varit lat och försöker intala mig att jag visst är effektiv.

En sak som gjort mig väldigt glad den här veckan är fina lovord om en ny roman. En roman som jag tycker är riktigt stark och bra, en roman som jag hoppas får riktigt många läsare. För det förtjänar boken och dess berättelse. Och ni läsare förtjänar förstås en redig good read så varsågoda för tips!

Boken heter Här slutar allmän väg och är skriven av Ida Andersen och utgiven på Mormor förlag. Jag känner Ida. Väl. Och jag är så glad att boken är så bra! Och att hon får så fin kritik. Inte för att Ida är värd det (vilket hon förstås är!) utan för att boken i sig är värd det! Trust me, jag har skrivit en miljard bokrecensioner; Här slutar allmän väg är en riktigt bra bok. Den handlar om Trine tretton år som växer upp i en gröna vågen-familj på landet utanför Växjö. Pappan konstnär och frihetsvurmare. När det gäller sig själv alltså. Trine går i skolan, börjar festa, hänga med raggarna, bli kär, bli kåt, bli stor. Börjar bli sin egen person. Det är inget mysigt på landet–liv även om det är hemplockat örtte och hästar. Det är svårt att växa upp. Ännu svårare med en sådan pappa. MEN, svårt att läsa är det inte. Tvärtom. Texten är levande och intensiv, målande och tät. Jag blir uppslukad. Vill läsa mer när boken är slut. Grattis Ida till din storslagna prestation! Jag vet hur länge och hur mycket du har slitit. Och som det lönade sig!