Å det är ju bara fredagar! Kan en säga i stället för det gnälliga “det är ju bara måndagar”. Andemeningen är den motsatta men en sak är densamma, att en vecka går så fort. Och idag är det fredag. Igen! Hann jag göra allt jag skulle göra den här arbetsveckan? Nej, inte riktigt. Varför? Pga hösten, barnen, livet. Barn blir förkylda och bryter saker. Föräldrar vabbar och vobbar. Och det gör vi gärna fast ändå inte. För i alla fall jag är dålig på att ha med det här i planeringen, den här risken att vardagarna blir vabb. Och att helgerna blir fotbollscuper. Lika förvånad varje gång. Men vi hänger vid planen och vi vabbar.

Och fotbollscup är roligare än vabb. Eller är det? Jag känner mig alltid helt fel i de här sammanhangen med massa andra föräldrar som jag känner knappt eller inte alls. Antingen försöker jag bli kompis med någon stackars förälder som inte vill. Eller så får jag tunghäfta och får inget sagt alls till någon snäll person som faktiskt försöker prata. Helst vill jag sitta med en bok mellan matcherna. Vilken är den absolut största delen av dagen. Men inser att det är fel strategi om jag vill komma in i den där fotbollsföräldergemenskapen. En gång på en terminsavslutning var det match “mammorna mot grabbarna”. Vi mammor gjorde ett mål (ej jag) och jag blev till mig och ville highfiva någon men sprang där men min höjda hand och ingen highfivade mig tillbaka. Klassiskt loser-ögonblick.

Även om friska barn är bättre än sjuka så sker vabb i alla fall i en trygg miljö. Hehe.

KL 07.25 en lördag sent i augusti.