Ett rejält anfall av struts! (?)

19 oktober, 2016 Litteratur och annan kultur, Livet och vardagen, Mål och verklighet Skriv kommentar

Jobbar på som tusan med blandade jobb och uppdrag. Har gjort det med hjärtat i halsgropen och hjärnan i full centrifugering ett tag nu. Det är det där underbara och svåra utställningsprojektet Allt smör i Småland och dess snara deadline som jagar mig. Konstigt egentligen, för jag fungerar som bäst mot deadlines. Jag är en total deadlinejunkie. Skyller det på tolv år på en dagstidning. Jag vet att det ordnar sig för det brukar det göra och någonstans har jag ändå full kontroll mitt i tidsnöden.

Men nu i det här med Allt smör i Småland så vet jag inte alls vad jag håller på med och mina materialförsök misslyckas oftare än de lyckas och det är mycket svårare att vara lugn i stormen. Ändå vad det precis det jag blev. I går. Det slog liksom över, så jag gav upp stressen och strävan efter kontroll och mitt i stormen infann sig en känsla av l u g n . Jag började andas lugnt. Såg en bra film (The Wolfpack – SE DEN!) innan jag la mig. Åt lite glass och stickade (fel och repade upp). Vattnade blommorna. Lugnet håller i sig även i dag. Inget går fortare för att jag har panik. Tvärtom.

Det kan också vara ett rejält anfall av struts. Vi får se.

Ostrich2010_2

Hej hej jag är lugn!
Foto: Wikimedia Commons By Ltshears.

Lämna kommentar

Vad är det värsta som kan hända del 2: Säg ja till konsten

13 oktober, 2016 Litteratur och annan kultur, Livet och vardagen, Mål och verklighet Skriv kommentar

Mitt första inlägg här på maqt.se hade rubriken “Vad är det värsta som kan hända”. Detta eftersom jag tackade ja till att blogga här, trots att tid är en bristvara för mig i höst. Och det värsta som skulle kunna hända är väl egentligen inte värre än att jag inte hinner? Vilket jag knappt gör men jag har lovat mig själv att köra en månad till i alla fall.

En mer galen sak som jag tackade ja till i höst var att delta i en konstutställning. Ja ni hör ju.
– lämnar plats för skratt –
Vi är tre. Markus Emilsson är konstnär och craftist, utbildad på konstfack och glasblåsare. Carl-Oscar Karlsson är designer, formgivare och konstnär. Och så … jag. Som kan … eh skriva. Typ. Och pärla pärlplattor. Nu har vi försökt mixa och krocka våra praktiker och material. Utmanande, svårt, jättesvårt, knäckande svårt och roligt. Utställningen utforskar platsen vi bor på, södra Smålands inland och relationen som vi och andra har till den. Och vi skapar objekt av glas, trä och plastpärlor.

Utställningen heter Allt smör i Småland och öppnar onsdag den 26 oktober på Designgalleriet i Stockholm. Vad är det värsta som kan hända? Välkomna!

Lämna kommentar

Äkta jobbidyll

25 september, 2016 Litteratur och annan kultur, Livet och vardagen 2 kommentarer

Alltså oftast är det inte så här. Eller jo det är rätt ofta rätt gött att vara frilans, faktiskt. Men att en arbetsdag kan bli som en reklampelare för det fritt kreativa och spontana frilanslivet – det händer bara ibland. Då måste det dokumenteras. I fredags behövde jag en riktig cappuccino så jag gick till Gusto (obs jag är jävig, känner en av delägarna väldigt väl, men vill ändå hävda sanningshalt i detta) och drack kaffe och jobbade. Utomhus i solen, det var svettigt och kisigt, men värt! För herregud – solen! Och så kom plötsligt min frilansande kompis, teaterrecensenten Hanna Höglund förbi, på väg från en premiär på Regionteatern som hon skulle skriva om i Expressen. Så hepp var vi två som kisade i sensommarsolen och var glada och faktiskt även effektiva. Och jädrars vad mysiga vi såg ut. Som två barnprogramledare, minst. Kolla här, värsta drömlivet eller hur?

Vi måste starta gerillatv/vlogg nu tror vi.

Lämna kommentar (2 st)

Hyllning till en bok och en vän

16 september, 2016 Litteratur och annan kultur 2 kommentarer

Det är fredag igen. Redan igen. Tänk om jag kan få det till en fredagsvana att skriva något här? Maybe baby, det är ett bra mål i alla fall! Min vecka har varit ovanligt lugn jobbmässigt, ni vet när en mest gör små saker och det känns som en inte gör någonting? Fast gör en inte dessa små saker kan en inte göra det stora sedan. Så egentligen blir en hel massa gjort, fast lite i smyg. Eller så har jag bara varit lat och försöker intala mig att jag visst är effektiv.

En sak som gjort mig väldigt glad den här veckan är fina lovord om en ny roman. En roman som jag tycker är riktigt stark och bra, en roman som jag hoppas får riktigt många läsare. För det förtjänar boken och dess berättelse. Och ni läsare förtjänar förstås en redig good read så varsågoda för tips!

Boken heter Här slutar allmän väg och är skriven av Ida Andersen och utgiven på Mormor förlag. Jag känner Ida. Väl. Och jag är så glad att boken är så bra! Och att hon får så fin kritik. Inte för att Ida är värd det (vilket hon förstås är!) utan för att boken i sig är värd det! Trust me, jag har skrivit en miljard bokrecensioner; Här slutar allmän väg är en riktigt bra bok. Den handlar om Trine tretton år som växer upp i en gröna vågen-familj på landet utanför Växjö. Pappan konstnär och frihetsvurmare. När det gäller sig själv alltså. Trine går i skolan, börjar festa, hänga med raggarna, bli kär, bli kåt, bli stor. Börjar bli sin egen person. Det är inget mysigt på landet–liv även om det är hemplockat örtte och hästar. Det är svårt att växa upp. Ännu svårare med en sådan pappa. MEN, svårt att läsa är det inte. Tvärtom. Texten är levande och intensiv, målande och tät. Jag blir uppslukad. Vill läsa mer när boken är slut. Grattis Ida till din storslagna prestation! Jag vet hur länge och hur mycket du har slitit. Och som det lönade sig!

Lämna kommentar (2 st)