Av barnen i min närhet lär jag mig massor. Till exempel nya uttryck. Som fail. Att jag började blogga här på maqt.se mitt i semestern blev lite fail. Jag hade supersemester i år, inte ett endaste litet frilansgig utan helt l e d i g och öppnade knappt datorn. Så inget bloggande. Sedan fick jag en rejäl tvåveckorsförkylning när jag skulle börja jobba. Så när jag väl kom i gång var jag redan efter. Lite normalläge tyvärr det där med en deadline eller tre i hasorna. Någonstans är det väl så att jag älskar det. Att adrenalinet sprallar runt plus att jag får känna mig lite viktig. Jag försöker ändra på det. Jag satsar på lediga helger och kvällar. (Det är inte söndag nu va?) Jag har fallit hårt för den här nytrendiga minimalismgrejen. Ni vet ordningsgurun Marie Kondo och hennes bok Konsten att städa? Den har jag frossat i i sommar, den kassa svenska översättningen till trots. Det finns en app också som har lett mig i rensandet. Härliga åka till tippen–tider har det varit! Jag satsar på att rensa i min fysiska röra och på så sätt frigöra mer mentalt utrymme och tid för det jag vill göra. Och mindre stress. Jag har nu en mycket luftig garderob och overkligt gott om plats i bokhyllorna. (Det tog fyra jättestora bokutrensningar under flera års tid att nå hit.) Resten av grejerna (källaren huu!) får bli när det blir. Ingen stress var det ju.

Det är så absurt det här att vi lider av för många ägodelar samtidigt som kriget i Syrien, utblottade eu–migranter och klimatkris pågår samtidigt. Snacka om fail. Att ägna tid åt att rensa ut saker kan verka futtigt, men tanken är det motsatta. Det handlar inte om heminredning och piff (även om jag gillar det också) utan om frihet först och sedan stressfri tid för fokus på saker som verkligen räknas. Jag vet inte om det kommer att fungera, men det vore gött. Skill, tror jag barnen säger.