Alltså oftast är det inte så här. Eller jo det är rätt ofta rätt gött att vara frilans, faktiskt. Men att en arbetsdag kan bli som en reklampelare för det fritt kreativa och spontana frilanslivet – det  händer bara ibland. Då måste det dokumenteras. I fredags behövde jag en riktig cappuccino så jag gick till Gusto (obs jag är jävig, känner en av delägarna väldigt väl, men vill ändå hävda sanningshalt i detta) och drack kaffe och jobbade. Utomhus i solen, det var svettigt och kisigt, men värt! För herregud – solen! Och så kom plötsligt min frilansande kompis, teaterrecensenten Hanna Höglund förbi, på väg från en premiär på Regionteatern som hon skulle skriva om i Expressen. Så hepp var vi två som kisade i sensommarsolen och var glada och faktiskt även effektiva. Och jädrars vad mysiga vi såg ut. Som två barnprogramledare, minst. Kolla här, värsta drömlivet eller hur?

Vi måste starta gerillatv/vlogg nu tror vi.